Hundslagsmål....

är något jag klarar mig bra utan men ibland händer det, tyvärr. Ni vet hunden som inte gör något fel har gjort ett fel :( Viggo o Korven tycker båda två att de är störst, bäst o vackrast o i några år har de spänt upp sig mot varandra när någon av dem har gått förbi den andre. Jag var på framsidan när jag hör att två hundar slogs. Rusar till baksidan. Korven är i hundgården o utanför står Viggo med ett grepp runt Korvens nos emellan dem är troax hundsektion. Viggo sliter bakåt. Båda två vrålar som om det gäller liv o död. Jag sätter mig bakom Viggo o puttar fram honom med min kropp så han inte ska slita sönder Korven samtidigt som jag greppar honom runt halsen o väser fram med min mörkaste basröst: Släpp Viggo!! Inte släpper han... Vet inte hur länge jag satt där o upprepade mig. Adrenalinet pulsar fram i min kropp. Jag är livrädd hur Korvens nos ska se ut. Målar upp en bild av en helt sändertrasad nos som bara hänger som spagetti. Skulle vilja haft en spann vatten brevid mig som jag kunde slängt på Viggo men att släppa honom för att springa o hämta det är uteslutet. Brevid mig växer ett fläderträd. Jag kan bryta en gren utan att släppa Viggo. Den grenen kör jag in i Viggos mun som ett bett o kan greppa den på varsin sida av munnen o ruska honom. Han släpper, tack o lov!! Viggo är ju världens snällaste men här fick jag se på ett riktigt terrier temperament som givetvis finns i alla kromfohrländer men det kan ligga långt inne o förhoppningsvis Aldrig visa sig.... Resultatet av detta slagsmål är en tand mindre för Viggo o för Korvens del var det inte så farligt som bilden jag hade i huvudet. Han hade ett stort hål på nosryggen samt söndertrasat tandkött.... Tänk om dessa två gamlingar skulle ryka ihop utan ett troax hundgårs sektion emellan dem. Ack ve o fasa det törs jag inte ens tänka på.....