Dreamwishes Blogg: oktober 2013

Anne-Marie Hammarlund har skrivit mycket intressant bl a gjorde jag valpmjölk efter hennes recept förr. Denna artikel var det länge sen jag läste men väl värd att läsa igen: Nedanstående artikel är hämtad ur Svenska Hunduppfödareföreningens (SHF) publikation SHF-Bulletinen nr 3/2000. Artikelförfattaren har mer än 40 års erfarenhet av att hjälpa hundar med hud- och magproblem. Vitamin A – vitalt för hud och slemhinnor Som tonåring på 40-talet hade jag ofta hand om utfodringen av min fars hundar. Han födde upp korthårig vorsteh och och han hade dessutom hamiltonstövare och en hel del andra jakthundar. Det fanns också en del andra djur. Vi hade uppfödning av engelskt fullblod med över 200 hästar och ett 70-tal av dem i träning för galoppbanan. Dessutom fanns också en tid en del av lantbrukets djur. Och alla dessas välbefinnande var i hög grad kopplat till utfodringen. Om något var fel med djuren eller om deras prestationer kunde förbättras var det foderstaten som kom på tal. Jag lärde mig som mycket ung att foderstaten var A och O. Det var på den tiden helt tveklöst så att om problem uppstod på ett eller annat sätt, då var det foderstaten som först och främst blev föremål för en genomgång. Jag förstod att min far var mycket duktig redan på den tiden med att räkna ut vad som kunde fattas de olika djuren. På detta sätt skapades mitt intresse för djurens utfodring, vilket med tiden mer och mer handlade om hundens näringsbehov. Detta ledde till att jag redan på 50-talet försökte hjälpa andra hundägare med att reda ut olika problem, som kunde vara relaterade till utfodringen. Självklart var detta till en början en mycket trevande verksamhet. Men med utgång från hundens näringsbehov och med min ambition att på ett kvalificerat sätt täcka detta behov hos de hundar, som hade problem, erhöll vi hos de flesta av hundarna positiva effekter. Under det senare halvseklet sedan början av 50-talet har också kunskapen totalt sett ökat beträffande hundens verkliga näringsbehov. Trots det verkar det vara en hel del hundfoder och tillskottsfoder som inte innehåller det de borde göra. I min egen uppfödning Innan jag startade min egen uppfödning av dalmatiner 1957 hade jag inte någon direkt erfarenhet av att på egen hand föda upp en kull valpar. Att hundar växte extremt snabbt var heller ingenting som jag hade funderat särskilt mycket över. Idag är jag mycket väl medveten om den verklighet som vi hunduppfödare har att rätta oss efter och bör beakta. För drygt 40 år sedan efter ett antal års uppfödning var jag mycket bekymrad över en iakttagelse gällande tikvalparna i flertalet kullar. Vid sex–sju veckors ålder var det vanligt att de hade gula, vaginala flytningar. De var som jag brukar säga ”lite kladdiga på tofsen”. Ofta glipade också öppningen till vaginan en aning och ibland såg det också lite rött och irriterat ut. Jag gillade inte det jag såg, vilket gjorde att jag funderade en hel del. Kunde det bero på tikens slickande då hon ville hålla sina valpar rena och fina. Eftersom jag inte kunde se något liknande från hanvalparnas könsdelar, trodde jag till en början att just tikens slickande kunde åstadkomma irritationen och flytningen. Det fanns kanske en större risk att just tikvalparna drabbades värre än hanhundsvalparna, eftersom de senare hade en mindre öppning i förhuden. Ofta hade valparna såväl hanhundar som tikar, också lite tåriga ögon i denna ålder. Kunde det bero på A-vitaminbrist?? Så plötsligt en dag, då jag bollade problemet i min hjärna, väcktes misstanken på att det hela kunde bero på någon form av brist. Jag hade läst en hel del om vitaminer, mineraler och spårämnen. Det lilla som fanns att läsa därom på den tiden. Kunskapen var då om vitaminer dock större än om de övriga näringsämnena här nämnda. Jag bestämde mig för att testa tillskott av vitamin A! Detta vitamin är vitalt för slemhinnor och hud. Något senare insåg jag också att vitamin A är att betrakta som det verkliga tillväxtvitaminet. Detta ledde till att jag testade extra A-vitamintillskott så fort jag såg minsta lilla tecken på irritation med eller utan flytningar från slemhinnorna. Positiva resultat lät inte vänta på sig. Flytningarna från vagina hos de små tikvalparna var efter en enda veckas extra tillskott med A-vitamin ett minne blott. Det var en verklig aha-upplevelse! – Var det möjligt att det kunde vara så enkelt? Ja, varför inte – vitaminer är viktiga för optimal hälsa och levnad. Och varför skulle inte brist på vissa näringsämnen kunna ge negativa reaktioner? Från veterinärhåll och från hundfoderfabrikanterna påstod man dock att vitaminbrist hos hundpopulationen i princip var obefintlig. Med de moderna helfodren fanns det ingen som helst anledning till att brister skulle uppstå pga utfodringen. Helfodren innehöll allt som en hund kunde behöva i dess olika skeden av livet. Fabricerade helfoder ofta bristfälliga i sin sammansättning I slutet av 70-talet började jag titta på en hel del hundfoder då det gällde de fettlösliga vitaminerna A, D och E. Förvånansvärt många foder hade ett dåligt förhållande mellan A och D, vilket bör vara 10–1 (enligt den gällande NRC-normen). Jag hittade då många helfoder som innehöll endast 5–7 gånger A-vitamin istället för 10 i förhållande till D, vilket naturligtvis innebär antingen ett för lågt innehåll av A-vitamin eller för mycket D-vitamin. Under de senaste åren har jag åter kollat A- och D-vitaminmängderna i en hel del helfoder av idag och man blir förvånad över hur ofta det är precis som tidigare – för lite A och för mycket D i förhållande till vad som rekommenderas. De fettlösliga vitaminerna kan lagras i kroppen, vilket innebär att de i princip kan överdoseras. Detta kan ibland innebära rätt så allvarliga biverkningar. Överdosering av D-vitamin kan bevisligen ge hjärtmuskelskador och skelettskador. Rapporteringar beträffande allvarliga biverkningar med A-vitamin är i det närmaste obefintliga. De enda rapporterade fall, som jag lyckats komma över av hypervitaminos gällande A-vitamin, har handlat om hundar, vanligen dvärghundar, som levt nästan uteslutande på lever (kan innehålla ända upp till 39.000 lE A-vitamin per 100 g). Inte underligt i så fall att detta kan vara skadligt, om hundens huvudsakligaste föda bestått av just lever. A-vitaminet – växtvitaminet Vitamin A är viktigt för tillväxten. Det är växtvitaminet och hudens och slemhinnornas vitamin. Denna kunskap har funnits länge. Rent logiskt borde hundar under sin uppväxt vara mycket beroende av A-vitamin i tillräckliga mängder, eftersom de växer så snabbt. Ingen annan djurart kan uppvisa en så snabb dubblering av födelsevikten som hunden. Hos de medelstora och större raserna sker tillväxten upp till vuxet format på 8–10 månader. Då måste det vara viktigt att näringsbehovet täcks på ett kvalificerat sätt. Det är också bevisat att brist på A-vitamin dessutom ger minskad motståndskraft mot infektioner och ett försämrat immunförsvar. Jag har precis fött upp en kull dalmatinervalpar. Födelseviktema låg mellan 350–380 g för de 10 valpar som föddes. När valparna var 3 månader hade de dubblerat sin födelsevikt 40 gånger! Och de var på intet sätt övergödda men de hade redan då mycket bra benstommar och en substans som tillät en utveckling av god muskulatur. Ett ökat intag av A-vitamin fungerade över förväntan Till en början var jag försiktig med att rekommendera extra A-vitaminer till främmande hundar. För lite mer än trettio år sedan tog jag dock steget ut. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att berätta om mina egna erfarenheter. Och jag överlät åt den hundägare, som kontaktat mig beträffande en krasslig hund, att själv avgöra beträffande ett extra tillskott av A-vitamin. Oavsett om det handlade om rinnande och irriterade ögon eller flytningar från könsdelarna blev den feedback jag erhöll enastående positiv. Hundar, som t ex behandlats ända upp till ett par år med ögonsalvor, var efter 1– 2 veckors extra tillskott av A-vitamin för första gången på länge fina och torra i sina ögon. Naturligtvis betonade jag för respektive hundägare att vitaminet inte kunde hjälpa mot en eventuell bakteriell infektion, utan då måste givetvis antibiotika sättas in. Men å andra sidan kanske A-vitaminet skulle kunna bygga upp en bättre motståndskraft, ögats slemhinna och på så sitt kunde hunden botas från sina irriterade och rinnande ögon. 25–30 år tillbaka i tiden kunde man köpa A-vitamin (Arovit-lösning) receptfritt på apoteket. Så småningom blev det receptbelagt, vilket utgjorde ett stort problem, tills jag lyckades hitta kapslar som innehöll endast A-vitamin på hälsokostboden. Det var viktigt att de inte innehöll D-vitamin. Tyvärr har man på de senare åren petat in just D-vitaminer och säljer AD-vitaminkapslar, vilka inte kan rekommenderas. Man kan heller inte använda AD-droppar för ändamålet. Med facit i hand Idag sitter jag med facit i hand. Efter mer än trettio års vana att dosera A-vitamintillskott åt hundar med diverse problem och då mestadels sådant som har med dåliga slemhinnor att göra – mer sällan med dålig hud, som dock kan bli torr och skorvig eller med tunnhårig päls särskilt då kring ögonen – är jag inte orolig för någon risk för skadliga biverkningar genom överdosering. Däremot är jag noga med att påpeka att extra tillskott av A-vitamin inte bör ges till dräktiga tikar. Till andra hundar ges det dessutom endast under kortare perioder, när det finns tydliga symtom på irriterade slemhinnor. I min egen uppfödning har jag använt extra tillskott av A-vitamin då jag funnit det befogat och sedan jag började med detta har jag aldrig haft varken halsinfektioner heller urinvägsinfektioner hos de av mig ägda eller uppfödda hundarna under de senaste fyrtio åren. Trots att veterinärer ofta påstår att dalmatiner är disponibla för hudproblem har jag aldrig haft några andra än rävskabb några gånger. Samtliga mina egna hundar och de flesta av mig uppfödda hundarna har aldrig haft den minsta blemma i sina hudar. För ca femton år sedan började jag också ordinera extra A-vitaminer till hundar med svåra magproblem. Hundar av de mest skiftande raser med kroniska magsjukdomar (enligt veterinärutlåtande) har blivit helt återställda efter en tid på en dietutfodring täckande samtliga näringsbehov och med ett extra tillskott av A-vitamin. Hanhundar med svår och envis förhudskatarr har också blivit av med sina problem genom denna behandling. Hanhundar som spolats av sin ägare dagligen i månader – ja, ibland i år! – Jag har aldrig spolat en hanhund en enda gång i hela mitt liv! Och jag har haft en hel del hanhundar genom åren. Nej, A-vitaminet har gjort hela jobbet. Idag händer det att någon ringer och frågar mig: ”Ar det du som är specialist på förhudskatarr?” Mitt svar blir då: ”Ja – på hund möjligen.” På senare år har det blivit allt vanligare att unga tikvalpar drabbas av urinvägsinfektion. Det är så vanligt idag, att en och annan veterinär säger ”att det är normalt tills tiken löpt första gången”. Jag har svårt att acceptera en sådan förklaring. Dessutom skrivs det ofta ut antibiotika både en och fler gånger till dessa valpar innan de nått halvårsåldern. Tänk om det hade hjälpt med lite A-vitaminer istället! Det är svårt att låta bli att spekulera Det är ett faktum att A-vitaminbrist hos hund kan uppstå av olika anledningar. En orsak är som tidigare påpekats att hundar växer snabbt. En annan orsak är att hundmaten inte innehåller tillräckliga mängder för att täcka behovet. Ofta växer valpar upp på vuxenfoder, som innehåller betydligt mindre vitaminmängder än valpfodren. Dessutom kan man utgå ifrån att hunden inte tar upp fler vitaminer än vad som tillförs den. En hel del näringsämnen går till spillo pga olika orsaker. Ibland kan balansen mellan olika vitaminer försvåra upptaget. A-vitamin är t ex beroende av tillräckliga mängder av E-vitamin för sin resorption. Dessutom kan hundens matsmältning variera genom en del tarmstörningar. Det finns således många möjligheter till att brist uppstår och då särskilt under hundens absolut viktigaste period i sitt liv – då den växer så det knakar! Artiklar publicerade i SHF-Bulletinen I artiklarna ”Negativa foderreaktioner, del 1 och del 2” skriver författaren W. Grant Guilford från Nya Zeeland att ”Försvaret mot hypersensitivitet mot dietantigener är välutvecklat, trappstegsvis ordnat, och är beroende av en effektiv slemhinnebarriär ...” och vidare ”Bristfällig barriärfunktion är den mest sannolika orsaken till förvärvade foderallergier sekundärt till gastrointestinal sjukdom”. Här tycker jag mig se en förklaring till varför mina rekommendationer med A-vitamintillskott till hundar med tydliga symptom i sina slemhinnor har varit så framgångsrika. Guilford vidarebefordrar uppgiften att endast ”en procent av alla patienter med hudsjukdomar lider av foderallergi”. och han anser att ”man bör vara återhållsam med användningen av foderallergi som ett generellt begrepp för att beskriva negativa foderreaktioner, eftersom det inkorrekt förutsätter att alla typer av foderöverkänslighet har en immunologisk bakgrund. Detta uppmuntrar i sin tur till en ogenomtänkt användning av allergitester för diagnostisering …”. Det har på senare år framkommit att de på hundsidan använda allergitesterna inte är tillförlitliga. Jag har svårt att tro att de är det. Genom åren har jag hjälpt hundratals och åter hundratals hundar med svåra hudproblem pga s k allergi. Jag har utgått ifrån att dessa hundar för det mesta haft en del brister. Jag sätter aldrig dessa hundar på en elimineringsdiet utan de får riktigt kött (helst rått) av god kvalitet och likaså vegetabilier av hög kvalitet samt tillskott av vitaminer, mineraler, spårämnen och fleromättat fett så att det täcker deras näringsbehov. Till på köpet otaliga hundar, där man påstått att de varit allergiska mot nötkött och vete, har blivit helt botade från sina hudproblem, då de utfodrats med just nötkött och vete! Ovanstående citat kanske kan vara förklaringen till att jag lyckats hjälpa dessa hundar. Jag är av den uppfattningen att diverse brister hos hunden som uppstår genom utfodringen kan ge problem av varierande art. Och då blir det intressant att först och främst innan en massa mediciner sätts in i onödan tillrättalägga hundens utfodring. Hunden ska ju i alla fall äta varje dag. Däremot är det viktigt att ha klart för sig att de sekundärinfektioner som hundar drabbas av pga bland annat känsliga slemhinnor och hud aldrig kan botas endast med vettig kost. Givetvis måste då antibiotika och andra läkemedel ordineras, men för att få hunden riktigt och beständigt frisk behövs det en fullgod foderstat. Och om vi kan undvika att brister hos våra hundar uppstår, kanske vi i framtiden slipper alla dessa hals- och urinvägsinfektioner hos unga hundar. Kanske vi också kan undvika att unga tikar får pyometra (livmoderinflammation) och måste opereras. Man kan inte utesluta att inkörsporten till allvarliga infektioner kan vara en primär A-vitaminbrist. Min kontakt med uppfödarna genom åren När jag är ute och föreläser om hundens utfodring och valpuppfödning träffar jag många hunduppfödare. Även i andra sammanhang har jag ofta kontakt med uppfödare. När jag då talar om mina teorier beträffande slemhinnor och hud kontra A-vitamin och nämner om mina iakttagelser beträffande tikvalpars flytningar från vagina, har väldigt många uppfödare sett detta på sina egna valpar. De har även intygat att det ofta är stora problem med unga hundars ögon, som ofta tåras och är röda och irriterade. De raser som vanligen drabbas av halsinfektion och tonsillit hör ofta till de stora och största raserna, vilket inte är så underligt om mina teorier om A-vitaminbrist stämmer. Ju större rasen är desto lättare borde det vara att den inte får tillräckligt med växtvitaminet A under sin uppväxt. Till den uppfödare som tycker att det finns anledning att sätta in extra A-vitamin vill jag ge följande doseringsanvisningar: I den händelse man kan få tag på rena A-vitaminkapslar på hälsokostboden (får inte innehålla D-vitamin) ges 1 kapsel innehållande 6 000 IE A-vitamin per dag till valpar av medelstor ras i 10–14 dagar. Mindre raser får 1 kapsel varannan dag och de större raserna får 2–3 kapslar per dag under samma tidsperiod. Till vuxna hundar som haft symtomen länge kan man få ge ända upp till dubbla mängden enligt ovan. (Apotekets A-vitaminpreparat finns i sådana koncentrationer att de inte går att dosera till hund utan att risk för överdosering blir alltför påtaglig.) Med tillskott av extra A-vitaminer på ett balanserat sätt, kan du som uppfödare hjälpa till att bygga upp en funktionell slemhinnebarriär hos dina hundar. Det är ingen tvekan om att här är det bättre att stämma i backen än i ån, tycker Anne-Marie Hammarlund

I mitten av sept var det 6 månader sen Ally löpte men hon har inte börjat att löpa än fast det är okt nu men just nu är det bara bra för mitt vänstra knä bråkar. Vi håller fortfarande på att renovera, det kommer ta många år innan det är färdigt om det någonsin blir färdigt. Vi ska göra om köket helt men det står inte på någon av de närmaste projekten o jag står bara inte ut med köket längre. Har skurat taket o väggarna med målarfärgstvätt. När jag var nere på knä o torkade o pratade i telefon samtidigt förra söndagen så hoppar mitt knä ur led o låser sig som det gör ibland. Tar mig upp på ett ben o skakar det benet som inte är som det ska o i vanliga fall brukar det knaka till o göra ont o hoppa rätt men nej då, det vill inte hoppa rätt. Kan inte räta ut benet. Börjar att värka. Försöker att få tag på både sjukgym samt ortopeden jag pratade med i våras. Får en tid på vc o läkaren säger att det är minisken som låst sig men han kan inte hjälpa mig att få den i rätt läge men får kryckor. Är till sjukgymnasten på tisdagen o hon hjälper mig att trycka på det ställe som gör mest ont vid knät samtidigt som jag gör knäböjningar. Det knakar o knakar i knät o det lägger sig bättre, kan räta ut benet rakt igen men det blir inte helt i rätt läge. Nu har jag en tid till magnetrötgen samt till ortopeden, båda besöken är den 17/10. Sjukskrev mig själv i ons o nu är jag faktiskt ledig till nästa helg o man bortser från ett möte jag har därimellan. La lite jobbartid denna period för jag trodde jag behövde tiden till att åka till österike men men... iallafall behöver jag ledigheten nu till kurering. Köket har jag införskaffat både tak o väggfärg samt tapeter. Kommer bli så fint :) Datan ska bort ifrån köket så vi har gjort iordning en liten vrå i gamla hallen till dataplats nu. Jag har plockat ner alla rosetter från väggarna, blev några påsar. De är jätteäckliga, fullt med flugskit. Ska försöka tvätta en del o många har jag slängt. De sista åren har jag inte satt upp de nya rosetterna som jag fått. Funderar på att köpa stora tavlor o sätta dem i eller om man helt enkelt ska strunta i att sätta upp rosetter. Syftet med att sätta upp rosetter (förutom att man var otroligt stolt över dem då) var ju att visa vilka fina meriter hundarna hade innan dessa uppgifter var tillgängliga för alla genom datorer. Kanske ska man bara sätta upp de man är extra stolt över... ja det tål att funderas på.