Farväl min allra Käraste Käraste....

... en stor, Stor Stjärna har slocknat.... o det känns så tomt o konstigt. Jag har ont i magen... men jag är Tacksam. JätteTacksam att just jag hade den Stora äran att äga Alva. Speciella Alva :) öppnade alltid alla dörrar :) Full av bus in i det sista :) Massa energier, goda sådana. Så Snäll, så otroligt Snäll mot alla, människor o hundar. Hon krävde fullständig lydnad av alla hundar o gud nåde den som inte lydde henne men hon var aldrig dum, tog inte i mer våld än som var nödvändigt för att få den olydige att förstå att det var Hon som var bossen. Jättesnäll o omhändertagande mot valpar. Hon fick 4 stora kullar. Det är hon o en tik till som jag haft 4 kullar på hittintills annars ligger nog snittet på 2 kullar/ tik hos mig. Hon valpade själv alla gånger, utan värkstimulerande el dyl o hon valpade hemma. Den gången hon o Frida hade valpar samtidigt gav hon di till alla valpar när jag släppte ihop dem, nåja hon gav så många hon hade tuttar till. Frida fräste åt alla istället o tyckte det var olustigt när hon inte såg vem som var hennes :) men Alva stod snällt o gav dem mat. Vilken dam hon var :) Hon har gett mig så Mycket! Hon har gett vår ras så Mycket! Hennes barn, barnbarn o barnbarns barn lever vidare i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Frankrike, Slovenien o Finland. Jag ser att många brås på hennes goda exteriör o extremt vackra uttryck.

SE UCH, NO UCH, DK UCH, C.I.B., SE V-09 Dreamwishes Alva, min Drottning!! Jag har spenderat varje minut med henne de sista dygnen. Jag förstod att jag inte skulle få med mig henne hem efter veterinärbesöket. Igår fick hon leverpastej med torrfodret. Hon fick stekt torskrygg till middag o stekt falukorv till kvällsmat. Hennes aptit var god när det gällde gottemat men sista tiden har det tryckt på så mycket i buken så hon har inte ätit så mycket, precis som i slutet av en graviditet. Veterinär Henrik sa vid första anblicken men hon ser ju jättepigg o fin ut! Javisst, pigg är hon men känn på magen. Stor buk. Han gjorde ultraljud på henne o såg en stor vattenfylld tumör, den var 11 cm i diameter. Den satt inte i mjälte, lever eller njuren. Jag fråga om den satt i livmodern men det kunde han inte svara på. Tarmarna var helt upptryckta framåt. Han sa att det går inte o säga om den är snäll eller elakartad, vi har två alternativ,  det går att operera. Då måste vi först röntga o se så det inte har spridit sig till lungorna som det är stor risk att det gjort o vi måste ta ett blodprov. Om det inte går att ta bort det under operationen får hon somna in då. Jag svara nej, det är bra nu, hon är närsomhelst 12 år. Tårarna rann men jag skaka inte hysteriskt som jag brukar göra när jag tar bort någon. Mitt i sorgen kändes det bra. Knepigt? Jag kände mig nöjd. Alva har haft ett Bra liv, ett långt bra liv, vad mer kan man begära? Nu känner jag mig helt utmattad o gråter emellanåt. Jag kommer sakna henne länge!!! Det är Tomt utan henne!! Men jag kommer att minnas henne med vördnad, tacksamhet o glädje!! Tack Alva!! Tack min Drottning!! Ta emot mig när jag kommer, vi syns igen....