Den största anledningen till att vi skaffade katter för 10 år sen när vi flyttade till Risboäng var för att "det kan vara bra att ha katt när man bor på landet", de håller mössen borta. De är riktigt duktiga på sitt jobb också men jag förstår inte varför de ska släpa hem allt de hittar... hundarna fullkomligt älskar att smaska i sig sådant som katterna ratar. Ibland har jag tur o hittar dem före hundarna som i morse. En mus o en sork blev morgonens fångst som jag hann städa bort innan hundarna hann sätta i sig dem. När hösten kommer o mössen vill flytta in är det skönt att ha katt :) Märker vi att det är möss i något rum så är det bara att stänga in en katt i det rummet under natten så ligger det en död mus på golvet på morgonen :) Det är bra men inte att de tar hem sitt byte utifrån naturen!
Min "gammeltant" Alva var stel i morse när hon reste sig upp, tror att det var det första ålderdoms tecknet jag sett på henne förutom att hon tappat mycket av sin ungdomliga o vackra kropp förståss. Hon är 10 1/2 år så det är verkligen inte konstigt om hon är lite stel i kroppen på morgonen. Jag är 46 år o är väldigt stel när jag är nyvaken. Trots det får jag ångest när jag ser att hon börjar bli gammal, hon är värd sin vikt i guld för mig o det skrämmer mig att jag kanske inte har henne så många år till. Jag älskar henne så mycket så det finns inte ord för hur mycket... Jag älskar alla mina hundar ibland mer o ibland mindre men gamlingarna har sina speciella platser i mitt hjärta. De har funnits med så länge o många fina minnen har jag av dem. Vissa valpar går rakt in i mitt hjärta o tar en alldeles egen plats o Alva är en av dem som gjort så. Hon hjälper mig mycket Alva med sitt förståndiga sätt att vara. Hon säger åt dem som behöver med en åthutning på rätt sätt, varken för mjukt eller för hårt o de lyssnar på henne. Tyckte Pentu behövde en tillsägning, han tycker att han är så stor o stark :) han går med småttisarna o det börjar bli dags för honom att komma till sina artfränder vet bara inte riktigt hur jag ska göra placeringarna ännu. Iallafall så hade jag Alva med Pentu o småttisarna här inne nu på morgonen o hon gav honom en dänga så härligt att se att han lyssnar på henne. Pentu lyssnar Inte på Ivan. Pentu fullkomligt älskar Ivan, älskar att tugga på hans stora päls o Ivan säger ifrån o biter honom över nosen. Pentu blir bara taggad av det o fortsätter. Stackars lille Ivve som inte har någon respekt med sig... men ute leker de bra, det gillar Ivan.
Hur går det för er med kloklippningen då mina nya valpköpare? Ni glömmer väll inte bort att det är viktigt att klippa dem ofta så de blir vana med det? Även om det inte behövs så är det viktigt att ni sitter o pillrar med klorna, tassarna o benen. Viktigt, Viktigt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar