Vattnet gick kl 9.30 7/7.
Så kom den 1.a hanen kl 11.10 och hane nr 2 kom strax efter
Nr 3 föddes kl 15.20 och hane nr 4 kom direkt efter. Sen blev det stiltje igen. Det tog tid innan hane nr 5 föddes. Det kom ut en blåsa. Alla valpar ligger i en blåsa. Jag kunde se kroppsdelar. Försökte att ta tag i dem men det är så lite som är ute så det är omöjligt att få ett bra tag. Jag kände hur valpen sprattla när han kände min beröring och sen försvann han in igen för att komma ut när hon krystade. Så här såg det ut
När hane nr 5 födits så kom valp nr 6 som var en tik. Jag kände på magen när hon låg och det kändes tomt. Funderade inte mer på det eftersom jag konstaterat att det var färdigt. Efter ett tag gick jag ut med Ninni så hon fick kissa och sen så gick jag och tvättade av henne. När hon kom in började hon skaka. Hjälp vad är det nu då, kalkbrist? Ibland blir man så trött på sig själv. Jag menar jag är ingen nybörjare, har ju födit upp många kullar i många år. Hade min första kull år 1990 och det är det ju 30 år sedan. Givetvis hade hon en valp kvar! Och valp nummer 7 som också var en hane såg dagens ljus kl 19.40. Lilla skruttan Ninni, som hade så mycket blödningar i tredje veckan har 7 valpar.
Alla 7 var välskapta och fina.
Nu är de två dygn gamla. De flesta valpar brukar smågnälla de första dygnen innan mjölken har kommit igång, inte dessa. De är så tysta, nöjda och belåtna. Vägde 2 stycken när de var nyfödda och de låg på runt 250 gram, rejäla barn. Inte stora och inte små utan en jättebra födelsevikt.
1 kommentar:
Oj, vilken dramatik. Härligt att allt gick bra.
Skicka en kommentar