C.I.B. SE&DK&NO UCH Dreamwishes Fiffi 2008-10-06-- 2021-01-05
SE UCH Krumme Furche Xcellent x C.I.B. SE&DK&NO UCH, SE V-09 Dreamwishes Alva
Fiffi föddes i min F-kull, det var 6 valpar och Alvas sista kull. Det var ingen tvekan om att det var Fiffi jag skulle behålla. Det "stod" Dreamwishes på henne. Igår när jag körde iväg till kliniken till tiden jag hade sen några dagar tillbaka för att ta bort henne så tänkte jag igenom hennes liv. Det jag kommer ihåg mest är utställningarna vi varit på. Hur kul det var att visa upp en sådan snygg, social, öppen och framåt tik. Jag tänkte på: Svenska Kromfohrländerklubbens första inofficiella utställning någonsin, där dömde Tiina Koponen, Finland och Fiffi blev BIM. Jag kommer inte ihåg de svenska utställningarna där hon plockade sina cert för det svenska Championatet men jag kommer ihåg när vi var till Drammen i Norge. Där dömde Carl-Gunnar Stafberg och han lyste upp när han fick se Fiffi, jag kände att han gillade henne. Jag kommer också ihåg resan till Danmark, närmare bestämt Vejen. Detta kommer jag ihåg för att det var jag och Stella som åkte med några hundar o Fiffi var en av dem. Vi hyrde en mysig liten campingstuga en bit ifrån och allt gick bara så bra. Klart att Fiffi har betytt mycket även för samhället eftersom hon var diplomerad vårdhund i över 4 år. Hon var min jobbarkompis och hon fyllde en stor funktion. När man haft äran att ha en hund över 12 år så känner man varandra väldigt väl, vår kommunikation kunde bestå av lite läten som vi båda förstod. Hon har varit lite krasslig hela hösten, jag har tänkt beställa en avlivningstid några gånger men så har hon piggat på sig och jag har avvaktat. Men i lördagsmorse var det illa och jag tänkte att jag ev skulle behöva ringa en akuttid för avlivning men hon hängde med några dagar till men från och med lördags morse när jag förstod att jag inte kunde dra på det längre, att jag inte längre hade något alternativ har jag nästan gråtit konstant. Om det är någon som tror att man inte blir lika ledsen när man avlivar en av sina hundar när man har många så ber jag er att tänka om. Det är FRUKTANSVÄRT och jag kommer aldrig att vänja mig med det och det ska man inte behöva heller. När jag åkte till Viskadalen djurklinik funderade jag allvarligt på om jag skulle strunta i att svänga in där och fortsätta mot Varberg och sätta mig vid strandpromenaden med henne, de tankarna var nya för mig men insåg att jag inte skulle kunna komma undan, bara skjuta på det och den som skulle drabbas var Fiffi. Men jag har gjort detta många gånger och har många hundar så jag kommer få göra det många gånger till och det känns nästan som jag inte kommer kunna klara av det i fortsättningen. Fotona som ligger ovanför texten är foton som jag tagit nu ifrån Stellas, Fiffi mapp och det är foton som jag inte har publicerat förut. Det första fotot där både Stella och Fiffi är små har jag tagit och resten har Stella tagit. Idag har jag suttit och läst hennes utställningskritiker från hela hennes liv. Jag älskade Fiffi, hon var en stor del av mig. Hon lever vidare genom sina barn, barnbarn och barnbarns barn. Jag har hennes dotter Olga här, som numera är en kastrat och jag har hennes barnbarn Tina här som är alldeles nyparad med Krumme Furche Poirot. Jag hoppas på en snygg tik ifrån den kombinationen som liknar Fiffi. Fiffi är Älskad och Saknad!!
