Det har inte gått bra för Anitas valpar

Varför? Varför? Varför? Varför??????

Anitas valpar är döda, Anita själv är inlagd på västra djursjukhuset för kejsarsnitt.... Mig veterligen har jag Aldrig haft någon tik som valpat senare än dygn 63 men jag vet andra som haft det o enligt böckerna är det inte konstigare att de valpar någon dag senare som att de valpar någon dag tidigare. Jag har haft semester sen i tisdags. Jag har tillbringat min tid med Anita dygnet runt sen i tisdags. Hon har småbäddat lite, ätit något sämre men inte sämre än tikar gör sista veckan, hon har varit pigg o glad senast imorse jaga hon katterna lite grann för det är ju så kuuuul. Hon har inte kommit in i själva valpningen. Ringde o pratade med veterinären igår o vi bestämde oss för att avakta, eller som han sa än så länge är allt normalt. Vi kan inget göra mer än att vänta. Inatt fick jag världens ångest o kunde inte känna några rörelser på valparna o tänkte de är döda! Ringde veterinären imorse o fick komma o göra ett ultraljud o visst var det så. Han hade ingen möjlighet att snitta henne. Han sa att bäst är det om hon föder fram dem så slipper du ärrbildningar o sånt. Men vidare sa han: ja hon är väldigt pigg o visar inga tecken på att må dåligt men när de väl visar tecken på att må dåligt är levern utslagen till 80% o då är det inte säkert att de klarar sig. På västra djursjukhuset konstaterade de att alla valparna var döda o de tyckte hon skulle snittas. De tyckte hon ska stanna kvar för blödningsrisken samt att de kan ge mer smärtstillande där än jag kan göra hemma. Hade hon haft levande valpar åker man hem men nu tycker de att hon ska behandlas som en livmoderinflammation o stanna kvar. Vem är jag att tycka något annat? Jag måste väll lita på veterinären? Lita på den som vet bättre än mig. Jag sa att jag gärna ville ha hem henne idag men om hon tycker att det är bäst för Anita att stanna kvar så får det bli så. Nu är alltså Anita där för operation... jag har tjutit hela vägen hem ca 8 mil o för första gången har jag sagt till mig själv: jag vill Inte vara uppfödare. Jag är så rädd!! Rädd för att hon ska dö!! Vilket hon inte bör göra, det går säkert bra men jag är rädd ändå! De gamla rävarna på blå stjärnan gick ihop o öppnade västra. Då kändes det tryggt med västra när det var erfaren äldre personal som jag kände igen. Sen blev västra uppköpt av Anicura o det har börjat en massa ny personal. Veterinären som ska snitta Anita har jobbat där ett år o såg ung ut... Men herregud hon är Veterinär= lång utbildning. Hon är säkert jätteduktig! Det är min rädsla som tänker något annat. Men varför i hela världen är valparna döda?? Borde inte vara bakterier för då skulle de ha dött tidigare? Virus? Herpes? Hade det varit brucella så hade de nog dött tidigare o varför skulle det vara mardrömmen Brucella? Men herpes? På 90-talet hade jag några kullar som föddes normalviktiga, pigga fina valpar o sen smack 3 dagar senare så var de borta. Han inte fatta vad som hände förren de var borta. Det var några colliekullar o nån enstaka sheltie kull. Kommer speciellt ihåg min sheltiekull på F. Det var 6 valpar, 4 var döda inom tre dygn. Första dygnet tappade de vikt, lite mer vikt för att vara normalt men det kunde  ändå vara ok. Andra dygnet låg de på sidan o sprang iluften o pep som fågelungar o tredje dygnet var de döda. Kontaktade Veterinär. Fick hem en dropp påse o vätskade upp Frida som var kvar flera gånger per dygn. Stack in en spruta i nacken o sprutade in droppvätska till en liten rund boll. Till saken, hon överlevde inte men en hane, han blev aldrig sjuk o överlevde. Jag döpte honom till Dreamwishes Frankie the Fighter. På den tiden pratades det inget om herpes men nu i efterhand så är jag säker på att det var det jag hade i kenneln. Herpes. Har jag fått det nu? Idag är det ingen livskatastrof, det går att vaccinera emot det. Men om det inte skulle bero på virus, vad är det då? Om det skulle bero på att hon var värksvag o hade kalkbrist skulle jag väll ha sett att hon visade tecken på att vilja valpa? Ska inte dra ett till minne, när jag förlorade min första kromfohrländer tik i samband med värksvaghet o snitt... Man undrar ju VARFÖR? Jag är den som inte tror på att saker bara händer. Tror o vill tro att allt har ett syfte. Vad har då detta för syfte? Tycker ofta att det är så, det måste smälla till ibland o hända hemskheter. Det får inte vara bra allt för länge för då ska man knäppas på näsan för att veta sin plats. Jag tycker ju att jag gör mitt bästa här i livet. Är tacksam, visar ödmjukhet, talar inte om för andra hur de ska leva eller hantera saker i livet men tydligen ska jag lära mig något mer... Ja ja det är väll bara att göra som jag brukar : rycka upp mig o gå vidare men jag måste få sörja först. Sörja att Anita inte fick sina fina valpar, sörja för att jag tycker synd om Anita. Men det räcker så, vill inte sörja för något mer. Allt kommer gå bra o Anita kommer komma hem. Jag är på min rätta plats i livet o jag är tacksam för att jag är uppfödare. Vet faktist inte något som är roligare i livet än just att planera nästa kull, vara med när valparna kommer till livet o få följa dem under deras 8 första veckor... Så vart det inte denna gång. Jag beklagar till er som hoppades på att det skulle bli en valp till er! Ledsen! Men innan ni går vidare o tänker på när ni ev kan få er valp kan ni väll hjälpa mig att skicka goda energier till Anita! Så allt går bra med henne nu... De kommer att ringa mig när hon är snittad.