måndag 3 september 2012
Jag har fått en utställningshund till....
...ja det har jag :) Det är ingen nykomling utan en som bott här i 3 1/2 år. Hundar är enskilda individer, det märker man verkligen när man har många hundar. De är alla på sina speciella sätt med egenskaper som ingen annan har. Visst kan man säga att hundar i en ras liknar varandra, en collie o en kromfohrländer är inte speciellt lika mer än att de är lyhörda o vill vara till lags. Mina kromisar är väldigt lika varandra med liknande beteenden o ändå så olika. När jag säljer en valp så är jag väldigt noga med att poängtera att socialiseringen är väldigt viktig samt att det är viktigt att träna alla vardagliga ting så valpen blir van vid det. Själv följer jag inte alltid mina egna råd tex det här med koppelträning. Det är sällan jag har mina hundar i koppel eftersom jag bor som jag gör. Viggo tex han hade aldrig haft koppel på sig förren 3 dagar innan han skulle på sin första utställning, nu är ju den hunden född perfekt så det var inga problem. Någon som jag haft problem med är Gretchen. Förmodligen var jag väll inte snabb med att sätta koppel på henne heller för när jag väl satte på ett koppel tyckte hon det var mycket olustigt. Hon gick inte normalt med ett koppel, såg ut som hon hade ont. Jag har inte riktigt förstått varför hon går så underligt med koppel. Hon är endast utställd en gång o då fick jag springa många... Många varv innan hon trava rent o då gick det bra. Hon har dragit upp ryggen o krummat riktigt ordentligt när hon gått i koppel o helt normalt när hon går utan koppel. Detta tycker jag förståss är mycket tråkigt, att ha en snygg hund som jag inte kan visa på utställning. Förra sommaren tänkte jag att jag skulle få ordning på det så jag cykla med henne jättemycket. Det tog ungefär en kvart innan hon trava rent o jag tänkte men herregud jag kan ju inte springa en kvart med henne innan jag går in i ringen så jag har liksom gett upp hoppet med henne. Men så nu, Nu när hon är 3 1/2 år så går hon i koppel som normala hundar gör :) Detta får mig att bli så otroligt glad o det var en ren slump att jag såg det. Hon är rastad i koppel nu när hon har löpt. Så nästa år är det Gretchen som intar ringarna :) :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar