Dreamwishes X-kull

Ja idag har alla valpar blivit vägda, fått klorna klippta och blivit fotade. Gjorde lite annorlunda mot vad jag brukade. La faktiskt ut de jag tyckte blev bra på alla valpar. Jag brukar lägga ut lika många foton på alla valpar men det gjorde jag inte nu. Men råkade tyvärr radera ett helt gäng fina foton på tik nr 1 vilket var himla synd!! Jaja... Imorgon ska de avmaskas, imorgon och två dagar till. Jag börjar känna mig något bättre men har fortfarande väldigt ont. Ni som är vänner med mig på fb vet vad som hänt mig då jag oftast är väldigt öppen med det mesta i mitt liv. För er andra kommer en liten resumé. I onsdags morse var allt som vanligt. Jag rastade de som var inne, båda tikarna som har valpar, colliesarna och lilla kromisvalpen Gucci. Sen skynda jag mig till apoteket för att köpa avmaskningsmedel. När jag böjer mig ner så knaka det till i ryggen. Gjorde så attans ont! Men tänker att jag ska inhandla maten ändå. Kör till Willys, när jag kliver ur bilen så forsar bara tårarna på mig av smärta. En tant kommer fram o frågar om hon kan hjälpa mig. Hon hämtar en kundvagn till mig. Jag går in o lyckas bara få lite kött o bröd, sen ger jag upp. Försöker nå dessa två varor som ligger i den stora kundvagnen, långt nere. Jag har så ont så jag klarar inte av att sträcka mig så långt ner. Ber han som står bakom mig att lyfta upp mina varor på bandet. När jag kommer fram till bilen står jag säkert o gråter där med för nu kommer nästa kvinna fram o säger att hon sett mig inne i affären o hon känner igen min ryggsmärta o undrar om hon får köra tillbaka min kundvagn åt mig. När hon gjort det så kommer hon tillbaka o undrar om hon kan göra något annat. Jag tackar henne så mycket men säger nej nu ska jag bara försöka ta mig in i bilen. Vilket inte är lätt när man har så djävulusiskt ont. Men tänk så hjälpsamma folk är när de ser att någon har ont. Jag var så tacksam! När jag kommer hem tar jag en citodon o sätter mig i fåtöljen för att den ska verka i ca 30 min. Jag ringer min chef o säger att jag inte kan komma på de inplanerade mötena som jag hade. Sen tänker jag att colliesarna o Gucci måste sättas ut i hundgården o tikarna måste rastas så jag ska ställa mig upp. Men när jag ställer mig upp så är det som om miljoner knivar bara huggs in i min rygg så jag faller ihop på alla fyra. Har mobilen brevid mig så jag ringer Emma ståendes på alla fyra. Berättar i korta drag vad som hänt o frågar om hon kan komma ner o hjälpa mig. Emma försöker hjälpa mig upp men jag vrålar av smärta o sjunker ihop o blir liggandes på golvet.  Då är klockan 14.00. Jag ringer 1177 och hon tycker att jag ska ringa 112 så det gör jag. Tre timmar senare ringer de tillbaka o säger att de inte glömt bort mig men de har väldigt mycket att göra men så fort de har en ledig bil ska de skicka en ambulans till mig. Jag var inte ett prioriterat ärende så jag får ligga på golvet i fem och en halv timma. Jag försöker verkligen att resa mig. Känner mig så patetisk som inte kommer upp från det stenhårda golvet. Kissenödig är jag också. Fattas bara att jag kissar ner mig också. Skulle vara så förnedrande! De kommer 19.30 o för att korta av detta nu så sätter de en nål i mig och ger mig morfin i blodet. De behöver ge mig två gånger till samt muskelavslappnande innan de kan hjälpa mig upp. Sen åker jag ambulans till jourcentralen. Henrik hämtar hem mig innan midnatt. Ja fy katten vilken pärs!! Jag har alltså diskutbucktningar i olika grader samt trång passage i ryggmärgen sedan tidigare. Jag har en tid till ortopeden nästa vecka och nu fick jag ryggskott på detta. Har jag haft några förut men aldrig så illa som detta är/ var. Idag skulle jag egentligen varit på utställning i Vänersborg o ställt ut tre kromisar o imorgon har jag en spets anmäld. Inte en chans att jag klarade av att åka.... vad är väll en bal på slottet... lite plåster på såren är det när jag hör att Dreamwishes Diezel fått Cert, nordiskt Cert, blivit BIM samt blivit Svensk UtställningsChampion!!! Stort Stort Grattis Gunni!!