Anita har haft en del problematik med att få valpar. Första gången fick hon aldrig några värkar o valparna låg därinne i magen o dog. Det blev kejsarsnitt och de fick ta ut alla valpar som var döda. Valparna obducerades men inga fel hittades. Trots att de inte såg någon herpes så rekommenderade de att vaccinera till nästa parning. Det sattes in antibiotika i samband med parningen men det fanns ingen herpes vaccination att få tag på, i Sverige så jag kunde ej vaccinera i samband med parningen. Däremot hade det kommit in i Sverige till det var dags för valpning, så den vaccinationen fick hon. Eftersom hon valpade rejält mycket innan det var dags så blev det som så att vaccinationen gavs närmare förlossningen än vad som är rekommenderat. Denna valpning var efter boken, Allt var som det skulle och hon fick ja va vad dom, 4 (?) fina o friska valpar. Hon hade ett löp och sen parade jag om på nästkommande löp. Denna gång utan antibiotika. Ingen herpesvacc i samband med parningen men väl 1-2 veckor innan valpningen. Denna gången blev det tvärtom, hon fick den lite för tidigt (eller inte mer än 2 veckor innan men bra mycket tidigare än förra gången) Denna gången var det som första gången, inga värkar. I efterhand efter första gången när jag gick igenom om hon verkligen inte visat någonting så kom jag fram till att hon faktiskt visat En sak som tydde på att valpningen borde ha satt igång. Hon tömde sig. Så när hon gjorde det denna gången så tänkte jag, idag måste valparn ut om de ska få leva. Ska hon snittas så är det bättre att göra det innan valparna är döda, även om jag verkligen inte vill snitta någon om det inte behövs. Nej. Hon var på dygn 62, vilket de flesta valpar på hemma hos mig, dygn 61-62. Men inte Anita o hennes mor för de är mycket tidigare men jag åkte alltså till västra djursjukhuset. När jag kom dit så hade hon skakningar, Jag trodde då att det äntligen hade börjat så när de tyckte att jag skulle åka hem så hon fick valpa ifred så tyckte jag det var en bra idé. Väl hemma så var det ingenting igen. Skakningarna hon hade haft hade bara varit för hon tyckte det var obehagligt att komma dit. Tillbaka igen o de snittade henne. Fem valpar varav en var död. Hade jag väntat längre så hade de förmodligen varit döda allihopa men de var små, jätteSmå. Detta var i torsdags förra veckan. Jag åkte hem med Anita o 4 valpar. Lägger inte ut några kort på dem för två av dem dog efter ett dygn. Jag vill inte se dem korten mer, så himla tragiskt!!! Så ledsamt att förlora valpar. Känns så meningslöst o orättvist att vissa inte får stanna kvar.
Detta är taget idag. De är pigga men fortfarande väldigt små. De blev en vecka gamla igår och jag hoppas så mycket på att de får leva. Vilket jag inte är helt säker på i dagsläget men jag hoppas o tror!! Anita mår bra och det läker fint på hennes mage. Eftersom det har gått som det har gått tar jag ur henne ur aveln nu. Vilket smärtar mig mycket. Jag har inget sparat efter henne och jag kan ej ha en hane till (hon har 2 hanar nu). Jag flög alltså till Wien med hennes mamma och parade henne med urflotta Aron (Anitas föräldrar är Aron o Ally) och jag har inget att gå vidare på honom nu. Smärtar! Men jag kan förhoppningsvis få låna någon/ några av Anitas söner i avel. Jag vill verkligen aldrig mer utsätta henne för detta och Inte heller vill jag vara med om detta någon mer gång. Det är inte första gången jag måste gå igenom tråkigheter o förmodligen inte heller den sista. När man har så många kullar som jag är det ganska självklart att det händer tråkigheter ibland, konstigt vore det annars. Fast mer konstigt är det att det faktiskt går så bra i de flesta fallen, eller inte konstigt, rätt ord är Underbart. Det är underbart att det mestadels går bra i samband med valpning. Nickies valpar blev 6 veckor gamla igår. Ska ta kort på dem idag el imorgon och lägga ut. Mittelspitz valpar som är 6 veckor gamla- finns det något sötare? Små små runda dunbollar, helt ljuvliga. Som sagt bildbevis kommer.
Mitt uppe i detta då hade jag min skrivning. Så himla dåligt planlagt av mig. Tänk att jag ofta sätter mig i sådana här situationer, blir så arg på mig själv. Detta var så himla viktigt för mig. Har lagt ner så mycket tid på att plugga och sen skiter det sig veckan innan skrivningen. Hade nästan inte tid att plugga och när jag pluggade var tankarna någonannastans. När jag gick till skrivningen i lördags så hade jag nästan inte sovit något alls de tre sista dygnen. Bästa förutsättningarna för att göra en lyckad skrivning??
Men jag gjorde mina tappra försök och handen på hjärtat så kan jag Alla hundens skelettdelar, jag vet hur många kotor den har i hals, rygg, länd, kors, svans, bröstkorg samt vad de heter. Jag kan muskelgrupper, jag kan, jag kan. Yes jag har pluggat en hel del. Provet består av 2 delar och man har 2 timmar på sig på varje del. Jag satt nästan tiden ut på båda delarna. Jag skrev och jag skrev. När jag skrivit färdigt så fick man titta på ett facit. Jag ville bara gräva ner mig när jag läste Anatomi facitet. jag har rört ihop det väldigt. Fick ej fota det men jag räknade poängen med papper o penna. De jag tror jag svarat rätt på o de jag tror att jag svarat fel på. Om mina uträkningar stämmer så tror jag, Obs jag Tror att jag har skrivit godkänt med några stackars poäng. Bedömmningsdelen räkna jag ej för där är jag ganska säker på att jag skrivit godkänt. En vecka har gått och jag går på nålar. Kanske kan mitt resultat dimpa ner i brevlådan i slutet av kommande vecka, annars måste det komma veckan efter. Sista datum för ansökan till preparanden är 13 nov och det krävs godkända skrivningar för att söka in. Jag vill såååå Gärna vara Godkänd! Jag kommer bli så Ledsen om jag inte är det. Jag har mina förklaringar till varför jag inte skulle vara godkänd om jag inte är det men de förklaringarna förändrar ju inte det resultatet isådanfall och det är ju inte som så att det går att skriva om nu. Jag får vänta tills nästa skrivning är om 2 år i sådanfall.....
Från och med denna termin så rider jag bara en lektion i veckan på marks ridklubb. Jag är medryttare på två jättefina halvblod som jag rider 2 ggr i veckan. Är så tacksam att de finns i mitt liv. De är Underbara o det är så givande att rida dem. I onsdags så var jag på ringträning med Ninni och Stjärna
Det är en tjej här i mark som har ringträning en gång i veckan. Det var tredje gången som jag var med på det. Ska försöka att åka så ofta jag kan, himla bra träning för mina hundar som aldrig kommer hemifrån annat än till veterinären för vaccination eller just hundutställning. Jag har ju ett antal som behöver detta. Denna gången hade jag två med mig men nästa gång ska jag ta tre med mig så inte någon behöver sitta själv när jag går med den andra.
Viggo slutade med antibiotikan för ett bra tag sedan o peppar peppar så tror jag att benet är helt bra nu.
Mer tråkigheter. Fiffi har skadat sin tass. Skurit bort en del av en trampdyna. Snacka om blodbad! Det är bra att det är öppet men det är även på insidan imellan tramddynan som är mindre bra. Kommer nog att ta tid detta. När Ally skada sig i trampdynan så tog det en väldans tid o då var det "bara" ett snitt, nu saknas det ju en bit också. Detta innebär att hon ej kan jobba på ett tag, ni vet hon är ju med mig på nätterna när jag jobbar. Men men, de får inte vara skadade när de jobbar vårdhundarna. Håll nu tummarna för Anitas valpar!! Sänd goda energier till dem. Trevlig helg på er!!
